Mikaels resa från kullerbyttor i vattnet till mästerskapsmedaljer

Idag är Mikael 32 år och bor utanför Göteborg tillsammans med sin fru, 3-årige son och familjens hund. Han växte upp i Lindesberg utanför Örebro. Under hela skolgången har Mikael gått i vanlig grundskola. Han berättar att det har sporrat honom att vilja göra allt som hans klasskamrater klarade av.

– Jag ville såklart vara precis som andra barn. Det gjorde mig också bra på problemlösning. Om jag stötte på ett hinder försökte jag hitta ett sätt att komma förbi det.

I Lindesberg spelade alla handboll. Mikael hade inte särskilt goda förutsättningar för sporten, men han var med ändå.

– Jag stod i mål och täckte bollarna med fötterna. För mig har idrott alltid varit den bästa medicinen både för huvudet och för kroppen. Att hitta aktiviteter som fungerat efter mina förutsättningar och få känna att jag lyckas har byggt upp min självkänsla, säger Mikael.

Hemma i familjen fanns mamma, pappa och lillebror. Brodern fick ofta stå tillbaka för Mikaels många aktiviteter och på grund av allt merarbete hans funktionsnedsättning innebar för föräldrarna. 

– Nu när jag själv har fått barn har det blivit tydligt för mig hur tufft det stundtals har varit för mina föräldrar. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka min lillebror för allt han har följt med på och hur han har fått stå tillbaka på grund av min funktionsnedsättning, säger Mikael.

Simmar på heltid

Mikael simmade och tävlade under hela skoltiden. Han har tävlat i EM, VM och Paralympics, tagit flera mästerskapsmedaljer och slagit 9 världsrekord. När Mikael lade ner sin simkarriär ville han fortsätta arbeta med simning. I början fick han en timme betalt i veckan när han jobbade för Kungsbacka simsällskap.

– Då fanns det ingen parasim-verksamhet i Kungsbacka. Den var jag med och startade upp och nu är vi en av Sveriges största parasim-föreningar.

I takt med att föreningen växte erbjöds Mikael en halvtidstjänst. Sedan började han arbeta heltid genom att också utveckla parasimningen i Svenska simförbundet.

– Många tyckte i början att jag skulle jobba deltid. Det gjorde mig irriterad att andra trodde de visste vad som var bäst för mig. Då bestämde jag mig för att jag skulle visa dem att jag kan visst kunde arbeta med idrott på heltid.

Mikael har fortsatt att inspireras av idrott och arbetar nu även med paratriathlon i Svenska triathlonförbundet.

– Triathlon är häftigt för att det finns så stora möjligheter till variation i idrottandet.

Att ha olika förutsättningar

Mikael ger ett självsäkert och positivt intryck. Så har det inte alltid varit. Han berättar hur han har kommit dit han är idag.

– Jag brottas med min självbild varje dag, men mina föräldrar har hjälpt mig att bygga upp min självkänsla. Bland annat genom att inte alltid anpassa allt efter mina förutsättningar. När jag inte har klarat av saker har det gjort mig både ledsen och arg, men det har också motiverat mig att finna sådant jag kan lyckas med.

Mikael får frågan om hur och när man ska prata med sitt barn med AMC om funktionsnedsättningen och om att vara annorlunda.

– Jag tror att det är viktigt att prata när barnet börjar inse att hen är annorlunda. Berätta hur det faktiskt är. Att barnet föddes med en funktionsnedsättning. Som förälder är det viktigast att vara där och ta emot frågorna och känslorna.

För Mikael blev det avgörande när han insåg att det finns fler än han själv som kämpar.

– Alla har vi olika förutsättningar. När vi kan se bortom det och istället se insidan hos varje människa har vi kommit långt, säger Mikael.