Att vårdas mot sin vilja – några ord om psykiatrisk tvångsvård
Artikeln om psykiatrisk tvångsvård baseras på Anne-Katrin Kantzers föreläsning i samband med familjevistelsen om schizofreni hos barn och ungdomar 2024 och är skriven av redaktör Sara Lesslie.
– Tvångsvård innebär att patienten inte kan tacka nej till sjukvård. Målet med tvångsvårdslagstiftningen är att personen så snart som möjligt ska må tillräckligt bra för att få den vård hen behöver utan tvång. Det säger Anne-Katrin Kantzer som är chefsöverläkare och barnpsykiatriker.
Ibland är en person så svårt psykiskt sjuk, att hen inte kan fatta egna beslut kring sin vård. Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) finns till för att skydda patienten och garantera rättssäkerheten. Lagstiftningen möjliggör samtidigt att en svårt psykiskt sjuk person kan få den vård hen behöver.
Tvångsvård kan ske överallt, men förutsätter att ett vårdintyg utfärdas av en legitimerad läkare som har träffat och bedömt personen. För att ett vårdintyg ska utfärdas behöver tre kriterier uppfyllas:
- Personen lider av allvarlig psykisk störning.
- Personen behöver vård och skydd dygnet runt.
- Personen vill inte ha vård eller kan inte ta ställning till erbjuden vård.
Minst två olika läkare behöver göra bedömningen för att säkerställa rättssäkerheten. Efter upprättat vårdintyg behöver därför en annan läkare fatta beslut om kvarhållning och intagning.
– Chefsöverläkaren på det mottagande psykiatriska sjukhuset har det övergripande ansvaret för tvångsvården, säger Anne-Katrin Kantzer.
Tvångsåtgärder
Om en person vårdas under tvångsvård får personalen göra följande:
- Hindra personen att lämna vårdavdelningen genom att låsa dörren.
- Omhänderta farliga föremål, narkotika, dopningsmedel och andra föremål som kan användas för missbruk.
Tvångsåtgärder som kräver särskild ordination och bedömning av läkare:
- Ytlig kroppsvisitering
- Avskiljning (tillfällig isolering från andra i högst 2 timmar för patienter under 18 år)
- Fastspänning (högst 1 timme för patienter under 18 år)
- Tvångsmedicinering
- Inskränkning av elektronisk kommunikation (högst 1 vecka för patienter under 18 år)
Rättigheter i tvångsvården
- Patient och anhöriga ska, när det är lämpligt, få löpande information om vården.
- Patienten ska ha en vårdplan.
- Patienten ska vara delaktig i sin vård (i den mån det går).
- Patienten ska erbjudas en stödperson.
- Patienten (under 18 år) har rätt till dagliga aktiviteter och utevistelse om inte medicinska skäl talar emot.
- Patienten har rätt att överklaga tvångsvården.
Vid frågor kan barn och ungdomar ringa barn- och ungdomslinjen, vardagar 9–17 på telefonnummer 020-120 06 06.
Läs mer om tvångsvård i informationsbroschyren Dina rättigheter i tvångsvården (extern webbplats, pdf öppnar i ny flik)
När upphör tvångsvården?
Tvångsvården upphör när personen inte längre uppfyller kriterierna för tvångsvård. Det sker senast fyra veckor efter omhändertagande, om inte läkare ansöker om förlängning hos förvaltningsrätten.
Öppen psykiatrisk tvångsvård
I anslutning till en period av tvångsvård kan läkaren ansöka om så kallad öppen psykiatrisk tvångsvård. Syftet är att personen ska få stöd för att bygga upp en bra struktur i sitt liv. Det ska finnas en tydlig vårdplan som beskriver vilken behandling som personen behöver.
– Personen behöver få komma på regelbundna besök på en mottagning för samtal och för att ta sina läkemedel. Dock får inga tvångsåtgärder vidtas vid öppen psykiatrisk tvångsvård, säger Anne-Katrin Kantzer.
Sidan uppdaterad: 2025-02-14