Fortskridande neurologiska sjukdomar

Neurodegenerativa sjukdomar bryter långsamt ner (degenererar) nervcellerna i nervsystemet. Sjukdomarna är progressiva, vilket innebär att skadan fortskrider och barnet förlorar fler färdigheter med tiden. Tillstånden är sällsynta, det finns ungefär 250 olika neurodegenerativa sjukdomar hos barn. Samtliga beror på en genetisk avvikelse, men det är inte alltid mekanismen är känd.

Hjärnan

Nedbrytningen av nervcellerna påverkar olika delar av hjärnan vid olika sjukdomar och i olika stadier av sjukdomen. I de yttre delarna av hjärnan finns det som kallas för grå hjärnsubstans. I den grå hjärnsubstansen sitter färdigheter som kognition (tänkande och informationsbearbetning), men även syn, hörsel, tal, minne, känslor och självkontroll.

– Om symtom först uppstår i den grå hjärnsubstansen kan man också förvänta sig epileptiska anfall, säger Antri Savvidou.

I de inre delarna av hjärnan finns vit hjärnsubstans. Den är vit på grund av myelin som är ett fettlager som ser till att information och impulser i nervtrådarna leds framåt snabbt och effektivt. I den vita hjärnsubstansen finns de motoriska färdigheterna.

– Symtom från den vita hjärnsubstansen kan vara ataxi, ryckig gång och spasticitet i kroppen. Efterhand som sjukdomen fortskrider kan man förvänta sig symtom från både grå och vit substans, säger Antri Savvidou.

Cellens organeller

Neurodegenerativa sjukdomar brukar delas dels in beroende på vilken organell, det vill säga struktur i cellen som är påverkad:

• Mitokondrierna är cellernas energifabriker.
• Peroxisomerna tar upp syre och är särskilt viktiga för att skydda hjärnans vita substans.
• Lysosomerna är cellernas återvinningsstationer och bryter ner och omvandlar ämnen som är förbrukade.

Mitokondriella sjukdomar

Mitokondriella sjukdomar beror på att mitokondrierna inte fungerar som de ska. Konsekvensen bli en energikris som kan drabba nästan hela kroppen. Hjärnan och nerverna påverkas, vilket kan ge symtom som demens, beteendesvårigheter, epilepsi, motorikstörning, ataxi (okoordinerade rörelser), spasticitet och polyneuropati (påverkan på nerverna).

En tredjedel av barnen med mitokondriella sjukdomar får en påverkan på hjärtat.

– Oftast vet vi vilka specifika sjukdomar som påverkar hjärtat. För det mesta är det själva hjärtmuskeln som påverkas, men det kan också förekomma rytmrubbningar, arytmier, säger Antri Savvidou.

Specifika mitokondriella sjukdomar kan också ge endokrinologisk påverkan som diabetes, hypotyreos (brist på sköldkörtelhormon) och kortväxthet.

Det är vanligt med påverkan på syn och hörsel. Vid akut sjukdom är det viktigt att söka behandling på sjukhus. Detta eftersom barnet behöver får i sig glukos och fett.

– Det är viktigt att informera sjukvården om att barnet har en mitokondriell sjukdom. Då vet vi att barnet snabbt behöver få i sig energi, säger Antri Savvidou.

Rekommendationer för uppföljning och behandling av mitokondriella sjukdomar:

• Regelbunden neurologisk uppföljning.
• Regelbunden kardiologisk uppföljning vid konstaterad påverkan på hjärtat.
• Uppföljande EEG på små barn samt behandling av epilepsi efter första anfall.
• Iaktta försiktighet med epilepsiläkemedlet valproat.
• Årlig uppföljning och provtagning för att upptäcka hormonsvikt.
• Överväga kosttillskott av multivitamin, kalk och D-vitamin.
• Årliga kontroller samt behandling av syn- och hörselnedsättning.
• Regelbunden kontakt med fysioterapeut och arbetsterapeut.

Lysosomala sjukdomar

Lysosomala sjukdomar beror på att lysosomerna inte fungerar som de ska. Lysosomerna ska bryta ner olika restprodukter i cellen och beroende på vilket ämne som inte går att bryta ner uppstår olika typer av sjukdomar. Det finns fler än 70 olika lysosomala sjukdomar. Var och en av dessa är sällsynt, men tillsammans förekommer de hos ungefär 1 av 5 000 nyfödda.

GM1-gangliosidosis

GM1 är en lysosomal sjukdom som beror på att lysosomerna inte kan bryta ner sfingolipidoser. Orsaken är en sjukdomsorsakande variant i genen GLB1.

GLB1 kodar för enzymet betagalaktosidas som vid tillståndet saknas. GM1 förekommer hos 1 per 100 000 till 200 000 födda. Tillståndet finns i tre olika typer beroende på när symtomen uppträder. Den vanligaste formen, infantil, uppträder före 12 månaders ålder. Vanliga tidiga symtom vid GM1 är en tillbakagång i utvecklingen, såväl motoriskt som språkligt och kognitivt. Det kan förekomma sväljningssvårigheter, hjärtpåverkan och skelettpåverkan.

– Typiskt för infantil GM1 är en synlig förändring i ögat, cherry red spot. Det hjälper oss vid diagnostiseringen, säger Antri Savvidou.

Rekommendationer för uppföljning och behandling vid GM1:

• Regelbunden neurologisk uppföljning.
• Regelbundna kontroller samt behandling av syn- och hörselnedsättning.
• Regelbunden kardiologisk uppföljning för att upptäcka påverkan på hjärtat.
• Regelbundna kontroller av sväljförmågan.
• Uppföljning och utvärdering av skelettpåverkan.
• Observera ökad risk vid sövning om det finns en skelettpåverkan.

– Detta är riktlinjer för uppföljning vid GM1, men det finns ingen konsensus kring behandlingsrekommendationer, säger Antri Savvidou.

Krabbes sjukdom

Vid Krabbes sjukdom, som också är en lysosomal sjukdom, finns det en påverkan i den vita substansen. Krabbe är något vanligare än GM1 och beror på en sjukdomsorsakande variant i genen GALC. Det leder till en brist på enzymet galaktocerebrosidas. Krabbes sjukdom delas in i tre olika typer beroende på när symtomen uppstår. Vanliga symtom vid Krabbes sjukdom är irritabilitet, förlust av motoriska och kognitiva funktioner, synnedsättning och tilltagande spasticitet.

Vid Krabbe finns en godkänd behandling. Den måste göras senast fyra veckor efter födelsen.

– I USA görs nyföddhetsscreening för Krabbes sjukdom i 11 delstater. Tyvärr ger screeningen många falskt positiva fall, säger Antri Savvidou.

CLN7

Vid den lysosomala sjukdomen CLN7 finns det en sjukdomsorsakande variant i genen MFSD8, vilket leder till brist på proteinet MFSD8. Vid en variant av sjukdomen är ofta synpåverkan ett första symtom. Vanligare är påverkan på motoriken och språkutvecklingen. Medelåldern för första symtom är 45 månader. Symtom som följer är en tillbakagång i utvecklingen, epilepsi och synnedsättning. Det finns flera forskningsstudier om genterapi vid CLN7.

– De befinner sig fortfarande i ett tidigt stadie. Det finns dock idag en godkänd behandling för MLD, en annan lysosomal sjukdom, med genterapi. Det ger förhoppningar inför framtiden, säger Antri Savvidou.

Peroxisomala sjukdomar

Peroxisomala sjukdomar beror på påverkan på peroxisomerna vars uppgift är att ta upp syre och skydda hjärnans vita substans.

X-bunden adrenoleukodystrofi

X-bunden adrenoleukodystrofi (X-ALD) är den vanligaste peroxisomala sjukdomen. Leukodystrofier påverkar framför allt hjärnans vita substans. Sjukdomen förekommer i huvudsak hos pojkar och män, och beror på en ansamling av långa kedjor av fettsyremolekyler i centrala nervsystemet, testiklar och binjurar. Den generella formen av sjukdomen som drabbar hjärnan ger symtom mellan 3 och 10 års ålder. Andra typer av sjukdomen drabbar testiklar och binjurar och är inte av samma allvarlighetsgrad.

– Det ställer höga krav på oss läkare att kunna avgöra vilken typ av sjukdomen barnet kommer att få, säger Antri Savvidou.

Den typ som påverkar centrala nervsystemet kallas för cerebral ALD hos barn. Första symtomet är ofta att pojkarna får beteendesvårigheter och kognitiva svårigheter. Det följs av symtom som förlust av färdigheter, epilepsi, ökad tonus och binjuresvikt.

I de fall det är möjligt att tidigt ställa diagnos går X-ALD att behandla med hematopoetisk celltransplantation. Det pågår också studier om genterapi för att behandla X-ALD.

Pelizaeus-Merzbachers sjukdom

Pelizaeus-Merzbachers sjukdom orsakas av förändringar i en gen med betydelse för bildningen av myelin, som är en substans som krävs för att nerverna ska fungera. Genen finns på X-kromosomen. Det leder till att sjukdomen främst förekommer hos pojkar, men flickor kan få lindriga symtom. Sjukdomen visar sig vanligen före fem års ålder. Vanliga tidiga symtom är låg muskeltonus, litet huvud, nystagmus (ögondarrningar), synnedsättning och spasticitet (ökad tonus).

– Det finns en aktiv studie om barn med Pelizaeus-Merzbachers sjukdom som får intratekal behandling i ryggmärgen, säger Antri Savvidou.

Behandling

När det gäller behandling vid fortskridande hjärnsjukdomar är det viktigt att ligga steget före.

– Eftersom sjukdomarna är fortskridande tillkommer hela tiden symtom. Det är därför viktigt att vara proaktiv när det gäller hjälpmedel och anpassningar, säger Antri Savvidou.

Antri Savvidou rekommenderar också regelbundna kontroller av sväljningsfunktionen och screening av andra organ. Symtom som spasticitet, förstoppning, dålig sömn och beteendesvårigheter bör behandlas med läkemedel.

Dystoni

Dystoni orsakas av en störning i hjärnans rörelsecentrum som styr muskelaktiviteten och medför upprepade ofrivilliga rörelser som skakningar och muskel­sammandragningar. Dystoni är vanligt vid fortskridande hjärnsjukdomar. De ofrivilliga rörelserna orsakas av muskelsammandragningar i en enskild muskel, en grupp av muskler, en del av kroppen eller hela kroppen. Dystoni kan påverka motorisk funktion, positionering, ställningar, sömn, aptit och funktion i vardagen.

Dystoni behandlas med olika läkemedel beroende på hur den påverkar, till exempel Gabapentin, Klonidin eller benzodiazepiner.

Palliativ vård

Palliativ vård är hälso- och sjukvård med syfte att lindra lidande och främja livskvaliteten för patienter med progressiva sjukdomar. Socialstyrelsen arbetar med att skriva nya riktlinjer för palliativvård av barn.

– Det finns olika nivåer av palliativ vård. I många fall börjar planeringen redan i samband med diagnos eftersom vi i vården behöver vara snabba med beslut i perioder då barnet försämras. Palliativ vård innebär inte bara vård i livets slutskede, säger Antri Savvidou.