Fysisk aktivitet för barn efter hjärntumörbehandling

Artikeln om fysisk aktivitet efter hjärntumörbehandling baseras på Åsa Persson Dobrunas föreläsning i samband med familjevistelsen om hjärntumör 2025 och är skriven av redaktör Sara Lesslie.

– All fysisk aktivitet är bättre än ingen alls och en viktig målsättning är att minska stillasittandet, särskilt vid skärm. Det finns idag ett fåtal studier som har visat att fysisk aktivitet kan ha en positiv effekt på kognitiv funktion hos barn med sena komplikationer efter cancerbehandling, men mer forskning behövs. Det säger Åsa Persson Dobruna som är fysioterapeut och doktorand vid Uppsala universitet.

Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar att alla barn rör på sig minst en timme varje dag, alla dagar i veckan. Vid tre tillfällen i veckan rekommenderas lite mer intensiv fysisk aktivitet som är pulshöjande.

Folkhälsomyndigheten presenterade nya rekommendationer avseende skärmtid år 2024. Enligt rekommendationerna bör barn 13–18 använda skärm max 2–3 timmar per dygn, barn 6–12 max 1–2 timmar per dygn och barn 2–5 år max 1 timme per dygn. Barn under 2 år rekommenderas att inte använda digitala medier alls.

Bara lite drygt 20 procent av barnen i Sverige når upp till WHO:s och Folkhälsomyndighetens målsättningar om fysisk aktivitet. Det finns internationella studier som visar att barn som har behandlats för cancer rör sig mindre än andra barn.

– Vi ska i en kommande studie undersöka fysisk aktivitet och stillasittande efter avslutad hjärntumörbehandling. Vi vill ta reda på om det skiljer sig åt mellan olika hjärntumördiagnoser, var tumören satt, och också hur olika eventuella sena komplikationer påverkar. Det är viktig kunskap för att förstå vilket stöd barnen kan behöva i sin rehabilitering, säger Åsa Persson Dobruna.

Fördelar med att röra på sig

Fördelarna med fysisk aktivitet är många. Barnets skelett behöver belastas för att bli starkt. Vi behöver träna kondition för att få ork och muskelstyrka samt rörlighet och koordination för att kroppen ska må bra. Man vet att regelbunden träning förbättrar det psykiska måendet och sömnen samt förebygger livsstilssjukdomar.

En internationell systematisk översiktsstudie av 22 studier där data från över 1 200 barn med blandade cancerdiagnoser tyder på att fysisk aktivitet och träning verkar kunna förbättra kognitiv funktion hos barn med sena komplikationer. Det behövs dock fler välgjorda studier för att stärka evidensen och bättre förstå vilka insatser som är mest effektiva.

En kommande svensk-tysk studie som Åsa Persson Dobruna arbetar med ska undersöka om det är möjligt att ge individuell träning online till barn som haft hjärntumördiagnosen medulloblastom. Träningen ska ges online tre gånger i veckan under tre månader och anpassas efter varje barns förutsättningar. Eftersom träningen sker på distans kan barnet träna hemifrån, vilket spar tid och gör det lättare att få vardagen att gå ihop med skola och andra aktiviteter. Träningen är utformad för att vara så effektiv som möjligt, fokus ligger på kondition och koordination, och när barnet rör sig aktivt tränas också muskelstyrkan.

– Jag tror att det är en nyckel att barnen kommer upp i puls och tränar kondition i kombination med koordination, säger Åsa Persson Dobruna.

Utmaningar med att vara fysiskt aktiv

För barn som har behandlats för hjärntumör finns särskilda utmaningar med att vara fysiskt aktiv. Många har sena komplikationer efter tumören i sig och efter behandlingen. Det kan röra sig om fatigue (hjärntrötthet/trötthet som ofta följer efter cancerbehandling), nedsatt balans och koordination, nedsatt initiativförmåga, förändrad syn etcetera. Operation, strålning och cytostatika kan påverka kroppen på olika sätt och ge olika sena komplikationer. Dessutom rör sig många barn mindre under sjukdomstiden vilket kan leda till nedsatt kondition och styrka.

– Det finns ofta en kombination av fatigue och nedsatt kondition efter behandlingstiden, säger Åsa Persson Dobruna.

En orsak till att barn inte vill vara med på skolidrotten kan vara att kroppen har förändrats och motivation saknas. För en del barn är det också lätt att fastna i de vanor som funnits under behandlingen då barnet har varit mindre fysiskt aktiv. För många kan själva skolidrotten i en gymnastiksal vara överväldigande på grund av ljudnivån, de stora grupperna och omklädningssituationen.

– Kanske kan idrotten ligga först på dagen så att barnet slipper byta om innan? Kanske går det att ha stationsträning i mindre grupper med alternativ på övningar? Det kan behövas extra anpassningar för att eleven ska klara idrotten. Många tappar sin ”drive” och initiativförmåga och kan behöva hjälp så att de får motivation att komma tillbaka, säger Åsa Persson Dobruna.

Åsa Persson Dobruna uppmanar föräldrar och anhöriga att särskilt hjälpa sina barn med simningen. Efter en hjärntumör kan det vara extra svårt att koordinera armar och ben, och för många räcker inte endast den undervisning som ges i skolan.

Hur få barnet att bli mer fysiskt aktivt?

– Det handlar om att hitta en balans. Barnet ska orka med sin vardag – men vi får inte glömma att rörelse också kan ge ny energi. Ibland är det enklaste också det bästa – att ta på sig skorna och gå ut. Bara att komma ut utanför dörren gör att man rör sig mer än om man är inne, säger Åsa Persson Dobruna.

I förskolan har man sett att mer tid utomhus innebär mer aktiva barn. Det är därför viktigt med en stimulerande utemiljö och att personalen uppmanar till rörelse. Åsa Persson Dobruna tipsar också om mer aktiv transport.

– Både till och från förskola och utflykter är det bra att tänka på att vara aktiv när man tar sig till platsen. Att cykla eller gå är förstås bra, men om man måste ta bilen kanske den kan parkeras en bit ifrån så man får in mer rörelse i vardagen, säger Åsa Persson Dobruna.

I skolan kan läraren försöka bryta stillasittandet genom att eleverna ställer sig upp i bänken eller räcker upp två händer i stället för en. Aktiva lektioner då man går ett varv runt skolan och diskuterar ett ämne är andra goda exempel. Lärarledda rastaktiviteter och inkluderande idrottslektioner ökar hur mycket eleverna rör på sig.

– Hemma är det ofta svårare att få barnet att röra på sig mer ju äldre barnet blir. Organiserade aktiviteter på fritiden är bra för att öka den fysiska aktiviteten, säger Åsa Persson Dobruna.

Fysisk aktivitet på recept, FaR

Att få fysisk aktivitet på recept innebär att legitimerad vårdpersonal ordinerar fysisk aktivitet. Då har man ett individuellt samtal och en dialog om vilken typ av aktiviteter som är realistiska, roliga och genomförbara och som passar barnet. Det ingår även uppföljning av receptet: passade aktiviteten eller behöver ordinationen justeras? När fysisk aktivitet skrivs ut på recept blir det en del i behandlingen, inte bara ett tips.

– En stor fördel med FaR är den mycket viktiga uppföljningen, det gör att det inte bara rinner ut i sanden. Det kan motivera barnet att vara fysiskt aktiv om man vet att någon kommer att följa upp och fråga hur det gått. Tyvärr innebär receptet sällan någon ekonomisk kompensation för aktiviteter, men det är olika i olika regioner, säger Åsa Persson Dobruna.

Sammanfattning

Åsa Persson Dobruna konstaterar att det viktigaste för barn som har behandlats för hjärntumör när det gäller fysisk aktivitet är att bryta stillasittandet. Försök att få in mer rörelse i vardagen. Aktiviteterna behöver vara roliga och hanterbara, och det kan behövas anpassningar och stöd. Rörelse och lek med andra stärker också barnets sociala förmåga. Som förälder är det viktigt att lyssna på barnet och höra vad hen behöver.

– Det är så viktigt att barnet får vara med i ett sammanhang, att göra aktiviteter tillsammans med andra och ha kul. Vid hjärntrötthet kan vila se olika ut. Ibland behöver inte kroppen vila – det är huvudet som behöver vila. För barn med hjärntrötthet kan det exempelvis vara hjärnvila att gå i skogen. Det gäller att hitta de aktiviteter som passar just ditt barn.