Cecilia har sett föräldrarollen förändras under två decennier

När Cecilia började på Ågrenska ledde hon föräldragrupper på familjestödsenheten. Hon liknar det gemensamma utforskandet av föräldraskapet vid sjöfarare som förr lodade havsbotten för att få en bild av det okända. Efterhand började sjöfarare samla ihop dessa individuella lodningspunkter till ett slags kollektiv kunskapsbank.

– Arbetet med att utforska sina egna djup är inte en ensam handling. På Ågrenska får man se sina barn och deras syskon i ett större sammanhang. Det skapar en djupare förståelse för att man inte är ensam. Sjökortet gäller för alla båtar, inte bara ens egen, säger hon.

Under sina år på Ågrenska har Cecilia bland mycket annat arrangerat familjevistelser. Hennes engagemang har varit särskilt inriktat på familjer i de svåraste situationerna – de som förlorat ett barn eller lever med barn med fortskridande sjukdomar. Inledningsvis var det ett uppdrag hon bävade inför, men idag beskriver hon det som en av de mest meningsfulla delarna av sitt arbete.

– Människor som prövas på det sättet får en annan syn på livet. De lär känna sig själva på djupet och filtrerar bort allt oväsentligt. Ofta vet jag inte ens vad föräldrarna jobbar med, för det spelar ingen roll i de sammanhang vi möts.

Kvinnors roll i omsorgen – en osynlig börda

De senaste 20 åren har Cecilia sett föräldraskapet förändras. Idag upplever hon en större öppenhet kring familjelivets utmaningar, och att det inte längre är lika skamfyllt att söka hjälp.

– Det är mycket mer transparent idag, både när det gäller familjeliv och känslor. Det är inte längre lika tabubelagt att prata om svårigheter, varken bland kvinnor eller män, säger hon.

Cecilia noterar också en förändring av pappornas roll. Tidigare hände det att de inte ville delta i samtalsdagen under familjevistelsen, idag är det snarare en självklarhet. Trots detta bär kvinnor fortfarande det tyngsta omsorgsansvaret, något som Internationella kvinnodagen påminner oss om.

– Kvinnorna har svårt att lämna ifrån sig kontrollen, men det finns också en förväntan på att de ska vara den huvudsakliga kontaktpersonen i familjen när det gäller frågor om barnen.

Samtidigt ser Cecilia en potential i att få fler pappor att ta en ännu mer aktiv roll.

– Jag tror verkligen att det finns män som vill ta mer ansvar, men som upplever att myndigheter och system förväntar sig att mamman ska vara den som sköter alla kontakter. I familjer med barn med funktionsnedsättning är arbetsbördan stor, och risken är att könsfördelningen blir skev. Det är en fråga som behöver lyftas på en högre nivå än inom den enskilda familjen.

Närvaron i det svåra

Cecilias engagemang för familjer i kris är tydlig. Hon är inte rädd för att prata om det svåra – tvärtom ser hon värdet i att skapa ett tryggt rum där känslor och erfarenheter får ta plats. Hennes 20 år på Ågrenska har satt betydande avtryck. Genom sin empati och handlingskraft har hon bidragit till att göra livet lite lättare att navigera för otaliga föräldrar och barn.

Niklas Björnström är enhetschef för familj- och vuxenverksamheten på Ågrenska.

– Cecilia har alltid haft ett brinnande engagemang för familjerna. Hon har en lyhördhet och ett mod att möta grupper i svåra situationer och hon har burit vidare idéerna för att utveckla och sprida verksamheten långt utanför Lilla Amundöns gränser, säger Niklas. 

Precis som sjöfarare en gång lodade havsbotten för att förstå det okända, har Cecilias arbete hjälpt föräldrar att förstå och hantera sitt föräldraskap. Genom samtal och gemenskap har de kunnat fästa sin tillvaro vid något konkret – en karta att navigera efter i en vardag full av osäkerhet. I denna kollektivt skapade kunskapsbank finns hopp, samhörighet och en djupare förståelse – för föräldrarna själva, för deras barn och för andra som delar samma resa.

Tack Cecilia för dina ovärderliga insatser för familjerna på Ågrenska!